På 60-talet när mina äldre bröder var ungdomar stod jag i en knut med pekfingret i munnen och tittade storögt på när de gjorde sig i ordning för att fara på fest.
På den tiden hade pojkarna nylonskjorta. Möjligen hade man inte så många skjortor, för jag kommer ihåg att skjortan tvättades strax innan avfärd och sedan togs på våt. Den torkade väl relativt snabbt...
En kväll var jag som vanligt med mamma uppe i Skutviken och hjälpte Moster att mjölka korna. Efter mjölkningen följde det obligatoriska eftersnacket - Moster och mamma kunde stå en timme till och prata och skratta, fastän de redan pratat flera timmar under arbetet. Den här kvällen var dessutom mammas kusin Ingeborg, Bojan kallad, på besök, så det blev extra mycket skvaller.
Plötsligt hörde vi ett skrålande förutan like. På stigen hemifrån oss kom "Stora pojkarna" i en rad i sina våta nylonskjortor och blankade myggjagare. Främst gick Ole, som var äldst, skrålandes på någon dåtida schlager så det ekade i Storängsbergen.
Svallret tystnade omgående och Bojan kom med kommentaren som överlevt henne:
- Det låter som en tiotusentonnare! (Hon åsyftade en stor tankbåt!)
Mamma som var mycket för myntade ord och uttryck, använde sedan denna Bojans kommentar ibland:
Det låter som en tiotusentonnare!
2 kommentarer:
Hehe, jo jag kommer ihåg det där uttrycket, tietusentonnare. Och jag minns att vi, i alla fall en gång, kom hem med taxi bara för att tvätta skjortorna. Det tog bara några minuter att ruska om nylonskjortan i ett ämbar med vatten och tallsåpa. På med skjortan, tillbaka till stan och efter en halv timme på Miramar var skjortan torr.
Jo, det var ingen måtta på utsvävningarna på den tiden...
Skicka en kommentar