Robert och korvkastrullen

Igår vid sjösättningen fick vi sällskap av en gammal bekant. En kille, låt oss kalla honom Robert, stod plötsligt på kajen precis när jag hängde i krokig arm i mastkranen. Robert hyrde en gång rum hos oss medan han studerade i Ålands hemslöjdscentrum.
Allting var frid och fröjd... det enda vi märkte var att Robert inte var riktigt renlig av sig. Det började lukta ganska illa i hans rum efter ett tag. Och plötsligt hade vi inte bara Robert som hyresgäst, utan även hans sambo och en stor hund av obestämd ras. Den hade en lång päls som luktade surt.

En gång skulle Robert på studiebesök med sin klass till Stockholm. Det var en dagsutflykt, så Robet kom hem med sista färjan, inte helt nykter. När han kom hem var han lite hungrig, så han tog upp några djupfrysta korvar och satte dem på tining i en kastrull med vatten på kokplattan. Eftersom Robert var trött lade han sig på sängen och somnade medan han väntade på att korvarna skulle bli varma.

Johan och jag vaknade av att brandvarnaren tjöt. Jag rusade upp och gläntade på dörren till Roberts domäner - rökfyllt!

- Ring brandkåren! ropade Johan.

Sagt och gjort, jag ringde brandkåren, och efter 30 minuter kom de med tjutande sirener och blinkande blåljus. För att de skulle hitta rätt hade jag tagit cykeln och cyklat i möte. Johan såg oss komma på vägen, först en liten cykellykta, sedan blinkande blåljus och sirner, allt i samma fart - 150 km/h! Det var alltså jag som cyklade först!

När vi kom fram, brandkåren och jag, stod en rykande korvkittel på gräsmattan - Roberts kvällsvickning! Johan hade gått in och funnit Robert i djup sömn med röken ca fem cm ovanför ansiktet. Han hade skakat liv i Robert och förflyttat korvkastrullen ut på gräsmattan.

Vi kände oss nog alla lite dumma, men jag hoppas att Robert kände sig dummast. Vi hade ju bara gjort vår plikt och larmat brandkåren när vi öppnat dörren till ett rökfyllt rum. Och brandkåren med brandchefen Janne i spetsen försäkrade att det var bättre att det var "falskalarm" än att något hus brunnit ner.

Minnena vaknade när vi såg Robert på bryggan med en öl i handen tillsammans med några andra tvivelaktiga typer...

Det roligaste var egentligen att när syrran, som bodde närmaste granne kom på jobb på morgonen, fick hon höra om brandkårsutryckningen i Kastelholm. Hon ringde till sambon så han fick åka runt i grannskapet och kolla in var det hade brunnit. De hade ingen aning om att incidenten var på samma gård! Tala om god nattsömn"

Man är glad att man inte behöver hyra ut mera!