Syrran blir 50 idag

Vad kallt det är ute! Nordanvinden pinar på dag ut och dag in. Inte ens på nätterna går den hem som en riktig nordanvind ska! Mina tomatplantor som jag har planterat ut i växthuset börjar se gula ut i bladen.
Kanske det är en lika kall vår som när min lillasyster Gun föddes för exakt 50 år sedan. Det var "nolan" och hon fick lunginflamation redan som nyfödd. Dessutom visade det sig att hon hade medfött hjärtfel och även var extremt vindögd.
Den första tiden såg man inte mycket av Gun, hon tillbringade största delen av sina två första år på sjukhus p g a hjärtfelet. Mest var hon i Åbo. När hon kom hem pratade hon bara finska, och det är det första minne jag har av syrran: Hon sitter hemma i Skutviken på köksgolvet, nyss hemkommen från Åbo. Mamma har stickat ett par röda vantar åt henne som välkomstgåva. Hon sitter där mad sina fina röda vantar och säger - Aj, aj, och vickar på huvudet. Det betydde att vantarna var fina, förstod vi. Bror och jag var nog väldigt nyfikna på den nya människan som dykt upp, vi hade ju knappt sett henne innan.

Sen blev hon hemmastadd och växte upp. Jag skulle ha henne med ute och leka. Det var inte lika roligt, hon var ju hjärtsjuk och man måste ta hänsyn till att hon inte kunde ta sig fram riktigt där vi andra kunde.
- Briiiiit! Ta Gun med å! hörde man mammas gälla stämma jämt och samt när man försökte smita iväg. Och på den tiden var det bara att lyda. Hon blev nog snabbt härdad, för vi, "Gretels ungarna" och jag, släpade med henne överallt i höga berg och över ris och moras.

Nå, hon klarade livhanken och nu är hon som sagt 50 idag. Jag hoppas hon har det bra där nere i Grekland, där hon firar sin födelsedag.
Ifall hon läser detta kan jag bara hälsa: Det är nog snart dags för ny höftled för henne också!