Anders slaskar - Julen braskar

I dag är det Anders-dagen, och det vet ju alla från Bondepraktikan, att om det är slaskigt den dagen är det påfruset på Julafton. Anders slaska - Julen braskar heter det. Och slaskigare dag än i dag är det väl svårt att hitta.
Men vad bryr vi oss, vi ska ju sitta på flyget på Julafton! Ovan molnen är det alltid sol! Så ett är säkert: Vi har sol på Julafton!

I morgon åker jag in på sjukan ett par dagar. Hoppas att de har lika bra wlan på ÅCS  (heter det så nuförtiden) som på Orton. I alla fall ska jag ha laptopen med mig ifall att..

25-årskalas

Nå, nu har vi varit! 25-årskalas är ljudligt, många skålar, hög musik och tjusiga människor i de mest fantastiska kreationer. Själv kunde jag vara mamma åt 99% av gästerna, det var väl bara Siv, Annas farmor som var äldre.

Däremot hade jag äran att vara med i en tävling. Det var att pricka rätt, och det är jag urdålig på, så jag hade ingen större framgång.

Här ser ni mig i koncentration när jag ska kasta bananer, päron och apelsiner i en hink. Bakom mig syns "Pamela Andersson", alias Caroline Sund (Fredriks tjej), som var toastmaster på partyt. Notera de andra tävlingsdeltagarna... de är helt klart i en annan ålderklass.... Killen i vita skjortan vann trots att han var ganksa ostadig på benen.

Maten var jättegod och underhållningen var välorganiserad. Hoppas Anna och hennes kompis Therese, som också fyller 25, är nöjda med sin fest!

Här är födelsedagsbarnet Anna i afrofrisyr och brun-utan-sol. Hmmm... vem hon skulle förställa? Vet inte riktigt...

 

 

Den bäst utklädde var nog Jack Sparrow. Han hade satsat stort och köpt en hel dress på Internet. Snygg var han i alla fall!

Anna och Fredrik.

Vi är i Norrtälje!

Vi har tagit oss till Norrtälje i dag. Kanske man är ovan att vara ute bland folk, men man irriterar sig lätt på en del människor.
Första irritationsmomentet var när vi skulle ta oss hemifrån och ut på "riks-2:an". Vi hade glömt att det var Lillajulmarknad på Jan-Karlsgården. 1500 bilar var parkerade eller försökte hitta parkering vid slottet och dess närhet i en 2-km radie. Och vägen var enkelriktad, så vi fick vackert svänga höger mot slottet i stället för vänster...
Det var en ständig ström av bilar och det tog oss gott och väl 15 min att ta oss förbi Jan-Karlsgården och ut på 2:an. Gissa vem som var i upplösningstillstånd... en ledtråd: Det var inte jag...

Sen kom vi smidigt ombord på färjan utan flera irritationsmoment, stationerade oss i en av kafeteriorna och slappnade av. Efter ett tag dök en känd ålandsprofil upp, en dam som tidigare innehade kapp- och rockaffär i stan. En veritabel storrökare, vilket hördes på hostan som med jämna mellanrum skrällde i hela kafeterian. Alla passagerare upphörde med all verksamhet, alla samtal tystnade och folk likson höll andan medan hostattackerna pågick. Man väntade att tanten skulle falla medvetslös ned med andningsstillestånd.
- Jag ger inte mun-mot-mun-metoden ifall hon håller på att dö, väste Johan till mig.

Granne till vårt bord satt ett par gubbar och pratade. De hade den fula ovanan, som är ganska vanligt förekommande, att skratta olidligt högljutt med jämna mellanrum. Emellanåt löpte samtalet lugnt och stillsamt för att helt plötsligt braka löst i öronbedövande skrattsalvor som omöjliggjorde all annan konversation. Så där vi satt hade vi skrattsalvegänget på ena sidan och tant L med sina hostattacker åt andra hållet. *Suck*

Nå, vi överlevde resan, och nu är vi hos svärmor i Norrtälje och väntar på att få åka iväg på 25-årsfirandet på Havspiren.
Få se hur det blir med skrattsalvor och hostattacker på det kalaset...

Busy friday!

Jag har varit på en riktig turné i dag. Först var jag till skolan. Jag hade gjort iordning en liten lillajulklapp till eleverna så de inte ska glömma mig. Det var uppskattat! Jag fick många kramar! Wille kramade mig och sa att "nu har jag kramat alla i klassen", och då kände ju jag att jag fortfrande tillhör klassen, fast jag är sjuksriven. Det känns bra!
Sedan blev det kaffe med kollegiet. Det är samma höga volym som alltid runt kaffebordet i lärarrummet, och det går endst att prata med den som sitter närmast. I dag var det Johanna, och det var superkul, för jag saknar henne mycket när jag inte ser henne så ofta.
Efter skolbesöket var jag till frissan. Det var Rebecka i dag, och hon klippte kort! Men jag är helt nöjd!
Sen for jag till Sittkoffs garaget  och parkerade där, för att promenera till Värmekällan där Åsa hade min stiliga outfit till morgondagen. Den är även provad, och Johan tyckte den var ursnygg, så det blir Värmekällans heta outfit i morgon! På Värmekällan har dom allting!  Behöver du kjol och topp till festen, gå till Värmekällan och Calle hjälper dig prova in rätt plagg...

Sen bar det av till Mattssons. Johan har i förtäckta ordalag klagat på veckans middagar (köttsoppa och kycklingwok) som inte varit särskilt feta.

Men i dag skulle det bli FETT! Så jag köpte revbensspjäll. Det blev en jättegod middag med gubbröra på surskorpa till förrätt. I stället för potatis hade jag kålrabbi i, det är kolhydratsnålare.

Ungsgrillat revbensspjäll med champinionfyllda paprikor och coctailtomater till varmrätt. Ingen efterrätt, för då är man redan proppmätt!

Till middagen såg vi mina nya DVD-skivor från gillesdanser i Sverige. Underbart!

FPA

I går fick jag ett brev från FPA - Folkpensionsanstalten. De ifrågasatte mina färdmedel till och från Orton. Man ska välja det billigaste färdmedlet. Jag valde ju naturligtvis flyg och taxi - ingen kan begära att man ska ta kryssningsfärjan och kollektivtraffiken när man ska in på operation.
Men nu ifrågasätter FPA mitt val av färdmedel. Möjligtvis var flytget ok, men måste jag verkligen åka taxi från Vanda flygplats till Orton? Går det ingen buss?

Jag blev så f-b-d! Jag ryckte åt mig första bästa penna och skrev en lång utläggning på det bifogade besvärspappret. Om de verkligen trodde att jag skulle ta mig med kryssningsfärja och buss till Orton med kryckor och väskor när jag ska bli inlagd  på operation! Då får de ju i stället bekosta följeslagare som hjälper mig med väskorna mm (vilket jag hört talas om att också bekostas för andra!) Nu ska de bråka om 34 €, som  taxiresan från flygfältet till Orton kostar. Ok, jag kunde betala 34 € själv, men nu är detta en principsak!

Jag ska ha hela resan betald, och därmed basta!

Malaga, here we come!

Vår resa börjar närma sig med stormsteg. I dag har jag kollat upp bokningen på vårt hotell samt flygresan, och vi verkar vara inbokade överallt. Bilderna från hotellet är underbara. Nu får man ju vara medvten om att de är tagna under en varmare säsong, och slutet av dec är det antagligen inte samma underbara blåa himmel och badklädda människor. Kankse även kvällsdrinken på takterrassen får intas någons annantans - än takterrassen... men det får man står ut med.

Det som jag ser fram emot är att utforska de historiska platserna, som det finns gott om runtomkring  och i Malaga. Betänk att staden är 3000 år gammal! Picasso är född där!
Man kan hyra en liten Peugeot för 18 € per dag. Det är verkligen inte dyrt! Vi kommer att ha bil många dagar och åka upp i bergen och till Gibraltar, och kanske till Barcelona... WOW, vad spännande!
Och banne mig om jag inte ska bada i Medelhavet också! I alla fall ska baddräkten med!

Men först ska det bli 25-årsfirande med Anna den 28 nov, och julfirande med alla barnen och Mor den 5 dec och julfest med gillesdansarna den 11 dec och med Mariehamns telefon den 18 dec och Källbo skola den 21 dec... pust pust...

Små glädjeämnen

Grått och vått ute. Skönast är det under pläden i soffan sådana här dagar. Men nu har det blivit ganska många dagar under pläden, så man börjar känna att det kryper lite i kroppen. Nånting vill man göra...

Har precis varit ut till komposten med lite material. Här ser ni beviset - 50 grader i komposten! Nu gäller det att hålla igång den, vara uppmärksam på när temeraturen börjar sjunka och då genast gräva runt i den.

Se så grått och trist det ser ut i viken en sådan här dag. På lördag är det Lillajul. Då skulle det passa fint med lite rimfrost, eller snö...
Usch vad lerigt det kommer att bli på Jan-Karlsgården på Lillajulmarknaden. Vi ska ju tyvärr inte dit, eftersom vi är bjudna till Norrtälje på Annas 25-årskalas. Så vi missar att klafsa runt i leran på Jan-Karlsgården i år.
I år blir inget av julen som det brukar...

Komposten

Jag är så nöjd med min kompost. Det är ett sant nöje att få gå ut med rester, när man öppnar locket ångar det varmt och doften är stark men frisk. Fast det är först i dag som jag känt mig riktigt nöjd.
Det är nämligen så, att min lagvigda har en viss fobi mot lukter och förruttningsprocesser. Han vägrar bestämt att befatta sig med komposten. Men när jag var på sjukhuset var han ju i alla fall tvungen att gå ut och slänga en del där. Jag kan tänka mig hur det gick till. Fort upp med locket på minimal springa och i med matresterna, fast med locket och sen snabbt därifrån. Antagligen höll han för näsa hela tiden också.
På det sättet kallnar snart komposten av och börjar lulta illa, ruttet.
Nej, man måste fälla upp locket ordentligt och efter att man slängt i resterna ska man röra om med en liten grep, som jag har stående bredvid. Sedan ska man strö på lite kompostströ, så det inte riskerar att bli för blött där. Man behöver inte göra detta alla dagar, men ett par ggr i veckan i alla fall.
Nu har jag kämpat och rört om, strött på kompostströ och rört ännu mer i tre veckor - och i dag! Äntligen, var temeraturen uppe i 40 grader från att ha varit nere på 10 grader för några dagar sedan!

Lycka!

På tal om svininfluensan

Stackars Nasse har det inte roligt nu i svininfluensatider!

Söndag kväll

Ny vecka, nya möjligheter!

Denna vecka ska fysioterapin starta, redan i morgon ska jag träffa en fysioterapeut.

Jag väntar även att få höra från sjukhuset angående hjärtflimret.

Men än är det söndag och vi eldar brasa och tittar på TV (och är på datorerna) - MYSIGT!

Besök från när och fjärran

Vi har haft mycket folk här i dag. Mitt i dagen var Victoria och Jimmy här på lunch. Jag bakade pizza med en botten på Fiberhusk, en ny produkt som jag inte provat innan. Så det var ett rent experiment, rätt så lyckat, faktiskt, fast tomatsåsen blev lite väl rinnig så hela pizzan simmade i tomatsås innan det var färdigt. Som tur var inverkade det inte på smaken så mycket, fast pizzabottnen, som i receptet utlovades skulle bli väldigt krispig, var ganska blöt och seg.
Fiberhusk är malda fröskal från phsylliumfrön. Blandar man det  med vatten sväller det och gelear sig.

Till middagen dök Simon med familj upp. Vi tillredde lamminnerfilé. Vi stekte den och gjorde en gräddsås till. Jag testade att strö i lite Fiberhusk i såsen, men det var mindre lyckat. Det blev väldigt geleigt och segt. Fast det inverkade som tur var inte på smaken eftersom Fiberhusk är helt smaklöst.  Det blev ugnsrostad selleri och fänkål till, samt vitkålssallad som var kvar sen lunchen.

Pojkarna gillade att klappa Seidi, som stoiskt stod ut med uyppvaktningen. Hon är van med barn ända sedan hon var unghund, när Joel var liten. Hon försöker se behärskad och oberörd ut där hon ligger med hakan på frambenet.
"Kanske dom slutar snart" verkar hon tänka.

Vart har solen tagit vägen?

Usch vad man blir slö av detta väder. Allting känns motigt. Bara att göra sig i ordning och ta sig ut till bilen om man ska någonstans verkar övermäktigt. Jag går ju här och hasar i mina uttänjda mjukisbyxor och urtvättade T-shirt dagarna i ända. Och när man ska någonstans är det ett riktigt itag att gå i duschen och göra sig respektabel.
När jag tittar tillbaka i bloggen har jag ju faktiskt varit ut alla dagar den här veckan. Även i dag har det varit en liten expedition - först till Mattssons och sedan hade Brittas ambulerande frisörsalong utryckning till kusin Gretel, som skulle tvätta håret och klippa sig.
Jag tog allt på samma resa, så jag var borta ett par timmar. Sedan skulle jag släpa in alla matkassar, samt frisörutrustningen. Jag kan ju ta bara en sak i taget, så det blev flera turer innan allt var inne.

Jag handlade så mycket, så jag märkte att det skulle bli svårt att få in allt i kylen. Därför plockade jag ur hela kylen och började lusläsa datummärkningarna. Allt gammalt åkte ut, samt en del burkar med sylt och marmeladslattar som inte används i det här huset, men som blivit kvar i kylen av bara farten. Nu finns endast en burk sylt kvar (med tanke på barnbarnen).
Det blev flera turer ut till Misetunnorna med glas och metall, samt till komposten med diverse komposterbart.
Vid 14-tiden var allting städat och klart och jag var helt slut.

Himmelska tider när jag fick sätta mig ner med John Grogans Den långa vägen hem (en bok som jag för övrigt varmt kan rekommendera, samma författare som till Marley och jag) och en kopp kaffe.

Besök hos hjärtdoktorn

Jag avverkade två olika besök i dag när jag ändå var till sjukhuset - MRSA-prov och hjärtultraljud.
MRSA-provet (Meticillinresistent Staphylococcus aureus = resistenta bakterier) måste alla som vistats på sjukhus utanför Åland ta. Det var fyra olika prover från fyra olika ställen på kroppen. Två skötte sjuksystern, näsa och svalg, men de två andra fick jag ta själv på toaletten.
- Vad händer om det visar sig att jag har resistenta bkterier då? frågade jag nyfiket.
- Tja.. det är inte så mycket att göra, det är därför dom kallas resistenta, förklarade syster. Men det har aldrig hänt att vi hittat några sådana bakterier, tillade hon sedan.
Hmm.... varför då denna digra provtagning, kan man undra. Men någon gång kanske man hittar dem, och det är väl då det är för sent att göra något...

Sedan gick jag ner till hjärmottagningen och fick så småningom träffa doktor Mats-Ola, en trevlig, förtroendeingivande och informativ läkare.
Jag fick reda på att det är förkammarflimmer som jag har, och det är absolut inte något farligt. Det är en ganska vanligt åkomma och kan t ex drabba sådana som dragits med högt blodtryck länge, vilket ju jag har gjort. det är ju bara de senaste två-tre åren, sedan jag börjat äta LCHF, som jag fått ner mitt blodtryck till acceptabla nivåer. I första han medicinerar man med betablockerare för att få hjärtat att slå någorlunda jämt och inte tidvis ruas på i 150. Dessutom ska man i förebyggande syfte äta blodförtunnande medel så man inte drabbas av blodpropp.

Nu ska den blodförtunnande medicinen sättas in och då måste jag vara inlagd på sjukhuset medan den provas ut så att jag får rätt dos. Eventuellt blir det redan nästa vecka.

Annars var jag frisk, sa han. Ultraljudet visade inget märkvärdigt, och alla mina blodvärden var bra, även kolesterolet.
 Jag sade inget om att jag äter LCHF, hade han frågat hade jag väl berättat...

Skolbesök

I dag har jag tillbringat eftermiddagen i skolan. Jag passade ut det så att jag dök upp i klassen ca 15 min innan de skulle sluta för dagen. Det var kul att träffa alla elever och Eva, och eleverna verkade glada att se mig också.
Sen blev det fika-rast med kollegerna. Trevligt... men lärare hinner inte sitta ner och prata längre stunder, så vips var de flesta försvunna till sina lektioner.
Eftersom det är onsdag visste jag att mitt arbetslag hade planering, så de var kvar och jag fick information bl a hur matten framskrider. Det är just nu det ämne som är mest spännande att följa med eftersom vi har nya arbetsmetoder där. Allt verkar i alla fall löpa på utan mig - ingen är oumbärlig, som tur är!

Nu börjar man längta efter lite solsken snart. Dag ut och dag in detta gråväder och regnslask. På lördag har de lovat solsken... vi får hoppas att de stämmer in bara!

Fettprofessor Arner

Man får inte mycket blogginspiration när man sitter hemma dag ut och dag in. Det enda man kan reta upp sig på är TV-programmen.
T ex i morse hade Malou von Sievers en intervju med en tokig professor, Peter Arner, som menade att man ska äta lite fett och lite kalorier så går man ner i vikt och barnen ska vi hålla smala på detta sätt. Han erkände visserligen att det är ett problem när man slutar bantningskuren, då går man lätt upp i vikt igen. (Tacka för det! ) Men om man "sköter sig" så håller man sig smal. Och sköter sig betyder att man ska äta lite och träna mycket, kunde man förstå av resonemanget.

 Låt barnen äta fet mat och bli mätta så är risken mindre att de äter en massa skräpmat! Vi vuxna klarar inte av att gå hungriga för jämnan, hur kan man förvänta sig att barnen skulle klara det??

Man undrar om barna får ett glas öl?

När jag linkade ut till postlådan efter Ålandstdiningarna i dag hade jag med kameran (vår nya Canon) och passade på att föreviga Storängsberget (på kartorna Lillnäsberget). Man vet aldrig när Landskapsregeringen får för sig att spränga ner hela massivet och bygga gofbana på området. Här lekte vi som barn, och jag brukar tänka på vad mamma skulle ha sagt om hon visste att vi låg på mage och kikade ner där berget stupade lodrätt, och 30-40 m längre låg enorma stenblock vid bergets fot. Antagligen har mina egna ungar gjort samma sak utan min vetskap...

Det här är min mammas barndomshem, torpet Skutviken, som min morfar Matti löste i på 1930-talet. Här gick Matti och Mina i sina dagliga sysslor ovetandes om kommande tiders planerade golfbanor, hotell och stugbyar. Faktum är att på deras första boplats här i Kastelholm, Nytorpet, är det redan golfbana sedan länge.
Hasses och Tages visa Öl från 70-talet dyker upp i mitt medvetande:

Öl

När man ser på hur barn´a växer upp och står i,

kan man undra om barn´a nånsin får det som vi ?

Om det finns jobb, om det finns mat

om det är drägligt där dom bor,

finns det får och kor och vatten och luft ?

Kan dom sola sig gratis, finns det blommor och blad ?

Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad ?

Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl

men man hoppas att barna ändå får ett glas öl.

Har de´ bra i värmen på en SARA-krog

rosenrött och himmelsblått

- ska de´ va vårt liv är inte bara knog,

öl är till exempel gott.

När man ser på hur barn´a växer upp och står i,

kan man undra om barn´a nånsin får det som vi ?

Om det finns jobb, om det finns mat

om det är drägligt där dom bor,

finns det får och kor och vatten och luft ?

Får dom döttrar och söner, har dom dragspel och vals,

har dom kvar bruna bönor, har dom någonting alls ?

Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl

men man hoppas att barna ändå får ett glas öl !

Ful reklam på min blogg!

Två gånger har det hänt nu, det har smygit sig in ful reklam bland kommentarerna på min blogg. Reklam för ett välkänt piller för män, ni vet vilket, men jag vill inte ens nämna det, för då kanske det lockar flera reklamkommentarer.
Jag har inte haft något lösen till kommentarfunktionen, jag tycker själv det blir ett motstånd när man ska tyda det kryptiska lösenordet, och ofta strular det så man måste göra om allting. Jag tror det blir färre kommentarer på det sättet, och man vill inte riskera att de få kommentarer man får minskar ytterligare.
Men om dessa anonyma reklaminslag fortsätter känner jag mig nödsakad att lägga in lösen... vi avvaktar lite.

Drama eller action?

I helgen har vi sett två långfilmer. På mitt initiativ tittade vi på Broarna i Madison county på lördagen. Det är ju en gammal film med Meryl Streep och Clint Eastwood, som jag har sett flera gånger. Johan hade däremot inte sett den. Och man kan se den hur många gånger som helst, tycker jag.

- Det hände ju inte så mycket på 1½ timme! sa Johan efteråt.

Men jag blir alltid lika tårögd mot slutet när hon ska bestämma om hon ska rymma med Clintan eller ej. Och i trafikljuset när hon ser hans pickup för sista gången. *snyft, snyft*
I dag har vi sett Die hard 4.0 med Bruce Willis. Där händer det ju lite mer, kan man säga. Inom fem minuter har Bruce hunnit med att köra en jättelångtaradare till skrot, men i sista stund lyckats rädda sig upp på vingen på ett jetplan (!) och därifrån hoppar han strax innan planet ska krascha in i en bro.  Bruce rullar runt lite på marken och får ett par blodskråmor, borstar av sig och rusar vidare.

Tycke och smak skiljer sig ju som tur är, men på något sätt verkar Die hard-filmerna lite orealistiska.

Pacemaker

Pacemaker är äl ingen apparat man funderat över tidigare, så man vet ju inget om den. Men på nätet finns all information, t ex här  får man reda på allt jag behöver. Rekommenderas t ex för Jenny, som nu tror att Mor ska få ett konstgjort hjärta inopererat.
När jag läste den där sidan tyckte jag inte att mins sympton alls stämde in på pacemaker-patienter, så jag tror inte det är aktuellt för mig - tyvärr, för det verkar vara en behändig apparat och man kan leva livet som vanligt om man har en sådan.
Men, pacemakerpatienter har låg puls - jag har hög. Pacemakerpatienter har lågt blodtryck - jag har högt. Pacemakerpatienter känner sig trötta och yra, och kan drabbas av svimningsanfall. Det gör inte jag.

Så jag tror nog att sköterskan gick händelserna lite i förväg när hon började prata om pacemaker...

Hjärtproblem

Jag hade ju en holter-apparat kopplad på mig häromdagen. Den skulle mäta min hjärtrytm under 24 timmar. Så här såg den ut ungefär. När jag var och fick den kopplad fick jag även en tid till en kardiolog den 7 december.

I går var Johan till sjukhuset och lämnade in apparaten, och i dag hade de hunnit gå igenom vad den visade. Och syster Monita slängde sig genast på telefonen och kallade dit mig redan nästa vecka. Det var alldeles för långt till den 7 dec, nu ska jag dit på torsdag i stället.
- Man blir lite orolig när det verkar vara så brådskande, sa jag till Syster Monita. Man hör ju hela tiden talas om folk som står i vårdköerna i månatal... det måste va allvarligt när man får komma inom en vecka...
Men Syster Monita försäkrade att de inte är något allvarligt fel på mitt hjärta.
- Det är de elektriska signalerna. Möjligen kan det bli fråga om en pacemaker, sa hon.

Pacemaker?? Jag!!?? 

Herregud, detta låter inte bra...

Enjo-party

Då var det avklarat då, mitt sista Enjo-party med Mayvor. Eller Enjo-tanten, som hon själv gärna kallar sig. Nu har jag inga nya partyn inbokade. Det känns nästan lite trist, det har varit riktigt roligt med dessa sammankomster med diverse olika människor som förbarmat sig och kommit för att höra föreläsningen och dricka kaffe. Och känna sig tvingade att handla något.

Den här gången dök det upp fyra intresserade gäster till partyt. Dessutom hade jag tre "osynliga" gäster, så kvoten var gott och väl uppfylld.

Mayvor pratade om sina produkter och som vanligt är det alltid bra att få lite påminnelser och vad alla de olika handskarna ska användas till. Själv har jag numera det mesta, men jag märker att det är vissa saker som är i användning och andra saker ligger bara där.

Kul den här gången var att en del ville testa sakerna. Calle ville kolla om de gröna fibrerna tvättar bort fett från köksfläkten. Han hittade ställen där jag aldrig har städat, långt inne i köksfläkten. Där vevade han runt med gröna Enjo-handsken, och han tyckte nog att den funkade, för det var fettfritt när han kände med handen.

Nu blir man lite inspirerad att fortsätta att hålla rent där!

LCHF-kakan gick åt och den söta glassen, som jag hade garderat mig med blev nästan orörd. Kul, tycker jag!

Nu väntar jag med spänning på vad Enjotanten har plockat ihop åt mig. Det brukar bli lite extra om hon är nöjd med kvällen...

I går var det fullt program!

Vilken dag det var i går!!
Redan tio över åtta var jag på sjukhuset för att ta prover. Det var "Hästen" som skötte provtagningen, så det gick snabbt och effektivt. Hon ville även att jag skulle ta urinprov.
- Oj, det sade ingen något om! utbrast jag nervöst. Men jag ska försöka...
Nå, ett par droppar pressade jag fram, det såg grumsigt och konstigt ut, jag undrar vad de hittar för fel på mig från det provet....
Sen var det EKG, och sen fick jag äntligen gå till Robbas café och dricka kaffe! Jag tog också en smörgås, det smakade himmelskt när jag inte hade ätit nån frukost p g a provtagningen.
Därefter skulle jag och få en "holster-apparat" kopplad på mig. Syster Monita skötte den saken. Hon limmade fast knäppen på bröstet och knäppte fast sladdarna till maskinen. Den var inte stor, jag kunde sedan ha den i fickan. Den skulle mäta hjärtrytmen under ett dygn. Om jag kände nåt särskilt skulle jag anteckna detta på ett papper, t ex om jag vilade, om hjärtat slog fortare, om jag hade sex mm... och vilket klockslag det skedde.
Nästa anhalt var FPA. Där är det verkligen trevlig och tillmötesgående personal. Snabbt hade jag mina reskostnader till Orton registrerade, bara att vänta att få dem in på kontot.
Vid det här laget började det bli lunchtid, så jag messade Johan om han ville komma med till Timjan och äta.
På vägen dit (jag promenerade från FPA) tog jag en sväng upp till Kappahl.
Och nu började jag bli ganska slut. All orken gick ur mig, och jag kände mig inte ens hungrig. Det blev i alla fall en grekisk sallad på Timjan, och jag fick lite tillbaka krafterna.
Efter lunchen besökte jag ännu: Emmaus, rådgivningen i Godby (för att ta bort mina agraffer, men det var stängt) och Mattssons.
När jag kom hem satte jag mig i Johans sovstol och sov i två timmar. Himmel vad slut jag var!

Och på kvällen var vi ju och åhörde Annika Dahlqvist, så det var en fullspäckade dag.
Förresten, bakom oss på Annika-föreläsningen satt Lönnqvist. Jag passade på att berätta om min lyckade operation, och säga hur nöjd jag är.
Ja, det var gårdagen det... i dag är det städning och Enjoparty på programmet. Någon som behöver beställa något? Då är det bara att ringa!

Annika Dahlqvist

Vi kommer just hem ifrån en 3-timmar lång föreläsning med Annika Dahlqvist. Hon kan verkligen prata hon! Men det var mycket intressant, även om vi hört ungefär samma förut.
Ganska mycket folk var det, över 100 personer, säkert.
Nu tar vi nya tag med mera fett, mindre kolhydrater och så småningom lite mer motion när höftlederna det medger...

Sucka mitt hjärta men brist ej

De ringde just från sjukhuset. De hade fått remissen från Orton angående mitt eventuella hjärtfel. Men eftersom allting från Orton är på finska hade de ingen aning om vad det handlade om.
- Ska du opereras? undarade hon
- Nej, jag är redan opererad, förklarade jag, och berättade om mitt "flutter" som de upptäckt på Orton.
Finns det verkligen ingen som kan finska på sjukhuset?

Nå, i morgon ska jag in till sjukhuset och ta prover, samt kopplas till nån maskin som mäter hjärtrytmen i 24 timmar.

Hur jag nu ska ta mig dit, jag har ju inte börjat köra bil ännu?

Sen pratde hon om nån elterapi... huu, det låter otäckt! Elchocker??

Äntligen bredband!

Gud, vilken nervpress det har varit de senaste dagarna... men nu äntligen, för 5 min sedan, kom bredbandet igång! Tala om att bli lämnad på en öde ö! Nu håller vi tummarna att bredbandet ska hållas igång och ber till Gud att det inte blir strömavbrott igen!

Jag har varit på promenad ut till postlådan i dag. Det var tungt och svettigt, och jag hade glömt att ta mina "painkillers", så jag hade ganska ont innan jag kom tillbaka.

Gråmulen söndag med kärt besök

Två söta killar har varit och hälsat på i dag - Elias, som blivit så stor och duktig sen han var här sist!

Elias är ju så pysslig av sig. Fammo hade stickat varsitt par sockor åt killarna.
- Jag vill också sticka, sa Elias genast.
- Men det är ganska svårt att sticka, försökte mamman.
- Men jag vill sticka nåt enkelt! sa Elias.

Och Adrian, som ju var här för ett par dagar sedan... det är herren med egen vilja det! Om något går honom emot blir det inte roligt! Fammo ville prova sockorna hon stickat. Det ville inte Adrian! Irriterat slet han sockan av foten, men Fammo hann i alla fall se att den passade någorlunda...

På eftermiddagen var vi till Österåkers på informationsmöte om den nya planerade golfbanan på Stornäset. Några intresserade ortsbor mötte upp och Torbjörn Eliasson presenterade sin vision om den nya golfbanan.

Många kritiska röster höjdes mot projektet. Vi har varit med om två golfbanebyggen redan, och av erfarenhet vet vi att man lovar att gå varsamt fram och ta hänsyn till kultur och miljö, men att det sedan inträffar saker som gör det omöjligt att uppfylla de tidigare utlovade hänsynstagandena.

Så lär det även bli denna gång ifall man verkligen kommer igång med utbyggnaden. Då går det sista naturområdet i vår närmiljö åt, och ska vi sedan ut i skogen måste vi sätta oss i bilen först!

Trist, tycker jag!

Regn och rusk och inget bredband

Inget fungerande bredband ännu... och inte lär det komma igång under helgen heller. Vi får vänta till måndag då Ålcom öppnar.
Tur att vi i alla fall har Johans jobbdator att uppdatera oss med.
Johan har varit ute och plockat undan det sista inför vintern: sommardäck, jordfräs mm.
Jag höll ögonen på vädret, och när det verkade vara uppehåll i regnandet tog jag mödosamt på mig ytterbyxor, skor och jacka. Det går inte fort, men med mina från Gullåsen hyrda hjäplmedel klarar jag faktiskt att klä på mig själv, även sockorna!
Precis när jag kom ut började det regna på nytt. Det regnade inte så mycket, så vi beslöt i alla fall att vi skulle promenera till postlådan och hämta tidningen.
Det duggregnade först, sen började det regna mer och plötsligt vräkte regnet ner. Då var vi vid Isabells morotslandet. Jag vände och gick hem, sur både utanpå och inombords. Johan fortsatte till postlådan efter tidningen.
*suck* Gudarna är inte med oss i dag...

Avstängda från världen

Gud vad vi är trötta och irriterade här i Strandhyddan just nu. Ingenting fungerar. IP-TV har lagt av, vi kommer inte ut på nätet och först efter tredje försöket lyckades vi beställa en kamera från Anttila. Allt detta har gjort att stämningen i huset är liite irriterad. Och när man tittar ut öser regnet ner och det är fortfarande skymning fast klockan är 11 på förmiddagen.
Vad som hänt med vårt bredband efter strömavbrotten i går och i förrgår är en gåta. I gårkväll fungerade allting hela kvällen, men i morse när vi skulle starta upp tekniken fungerar ingenting. Gissa om man blir frustrearad.
Som tur är har Johan sin jobbdator med GSM-kort med hem, så man kan lite meddela sig med omvärlden i alla fall.

Jag - en miljöpolis

Jag fick följa med Johan till Mattssons i dag. Riktigt roligt att få komma ut lite, jag blir lite utled på att vara inomhus dag ut och dag in.
I Kila stannade vi för en bil som svischade förbi. Det var en ung tjej som satt och sög i sig en läsk med sugrör ur en cola-mugg. I Harladsby låg en cola-mugg och rullade mitt på vägen. Tjejen hade kastat ut muggen genom fönstret när hon druckit ur! Gud vad arg jag blev!
-Gasa på lite så vi kommer fast henne. Jag ska skriva upp regnumret, sa jag till Johan, som inte var sen att stampa plattan i botten.
Sen visade det sig att hon skulle till Mattssons precis som vi.
- Jag ska minsann säga henne ett sanningens ord om jag får tag på henne, sa jag.
- Kanske du lite ska se först, vem det är, sa Johan försiktigt.
Hon fick parkering mitt för fiskboden, och jag kastade mig ur bilen, fick tag i kryckorn och hoppade fram till flickan som just höll på att stiga ur bilen.
- Alltså, kastade du ut colaburken i Haraldsby? frågade jag.
- Hmmm... jo... sa hon tveksamt.
- Men hur tänkte du då?
- Jag tänkte väl inte...
- Hur tror du det skulle bli att se ut om alla människor slänger ut allt skräp längs vägarna?
- Nej, det skulle väl inte vara så bra...
- Kanske det var sista gången du kastade ut skräp? frågade jag (vänligt!).
- Jo, jag ska skaffa en soppåse till bilen, sa hon.
Sen skildes våra vägar, Johan och jag gick till fiskboden och tjejen försvann in till Mattssons.

Det var min insat för miljön i dag...

Strömlösa!

Vilken morgen det har varit! Redan i går kväll blev det helt plötsligt strömavbrott. Vips, var det kolsvart, och jag satt ensam i vardagsrummet med kryckorna nånstans under bordet, utan tändstickor. Med fara för stora skador på min nyopererade lekamen fick jag tag på tändstickor och eld på några ljus.
Men när sen strömmen äntligen kom tillbaka funkade ingenting längre. Bredbandet var helt dött så varken TV eller internet fungerade.
Nå Johan kopplade in Smedsböle digitalboxen, så vi kunde ju se på TV, men verkligen trist när inte internet fungerar. Man känner sig helt avskuren från omvärlden.

Johan började kursa med Ålcom, det första han gjorde i morse, men budskapet var att modemet nog hade gått sönder, så han skulle ta med ett nyt hem i kväll. Utan internet hela dagen, alltså! ````buhhuuuuu´´´´

När jag som bäst sitter och tittar på TV via Smedsböle blir det strömavbott igen! All vår digitala utrustning kommer att gå sönder med dessa ständiga strömavbrott! Och strömavbrott nu, när det inte ens blåser!

Nu har strömmen kommit tilbaka och mitt i allt funkar både IP-TV och Internet!
Herregud, det tar på krafterna det här, jag som har fel på hjärtat och allting!  Ett tag var det nog inte långt från den där hjärnblödningen som doktorn på Orton pratade om...

Det snöar!

Nu har det snöat hela förmiddagen och halva eftermiddagen. Känns aningen tidigt med snö, men den försvinner väl får man hoppas...
I går var det vilodag, men i dag börjar träningen. Första målet är att ta sig till postlådan efter tidningarna. Det gick riktigt bra när jag väl hade fått på mig ytterkläderna. Det visade sig att jag tog alldeles för mycket kläder på mig, jag blev helt svettig av att krycka mig ut till postlådorna, i synnerhet som det nog var armarna som fick göra det tyngsta jobbet...
Rafaela kom med bilen efter att ha hämtat Roger på dagis. Hon stannade när hon såg mig. Hon meddelade att de ska åka till Brasilien den 25 november hela familjen. Jag tänkte att man får vara glad att man inte behöver pendla till Brasilien hela tiden! Det är ju inte så billigt, nu måste ju Rebecka ha biljett också, eftersom hon är 2 år.

I natt hade jag en mardröm. Jag drömde att det kom bara fyra par på gillesdansen. Jag vaknade helt kallsvettig med Rävlanda jubieumsschottis ringande i öronen. Hoppas det inte var en sanndröm...

Nu är jag hemma!

Åååå... vad skönt att vara hemma i sin egen "koja" igen! Ligga i sin egen säng och få kaffe när man känner sig sugen. Slippa kolhydratkosten som gjort min mage helt up-side-down... hoppas den repar sig så småningom med ordentlig kost.

Hemresan i går gick fint. Fem över sju kom två taxikillar och hämtade mig ända uppe på avdelningen med bår. Att de var två berodde på att den ene var på praktik. Han kunde svenska, så det var behändigt.

Johan hämtade mig vi flyget, och sen visste jag inte ordet av förrän jag var hemma. Fint och undanplockat och en vacker blombukett på bordet väntade - jag kände mig verkligen välkommen hem!

Faktiskt har jag t o m sovit bättre i natt än jag gjort tidigare nätter, trots att det inte fanns någon knapp att trycka på när värken satte in. Fast syster Johan kom med Panacod vid tvåtiden, sen lite promenader i huset och flera kuddar under benen... och sen var det morogn! Och ägg och bacon!

Lite jobbigt är det så här i början innan jag kan slänga den ena kryckan. Bara att koka kaffe blir ett konststycke, och sen ska man ha med sig kaffekoppen till datorn, och det är inte helt lätt!

Tack och lov tog det inte så länge förra gången innan jag kunde slänga ena kryckan, och jag har nog försökt nu också. Det går vissa gånger, men inte i dag, för gårdagens resande och farande satte nog sina spår...

Utdrag från förra operationen

Den 16 januari 2007 skrev jag så här i min dagbok som jag hade med på Orton då (ingen laptop den gången!) Det var hemfärdsdagen...


Dag 6

16 januari

Jaha! Idag ska jag få åka hem! Jag har varit riktigt ivrig på morgonen. Duschat, fönat håret efter alla konstens regler, börjat packa. Jag var tvungen att slänga ena kryckan när jag skulle bära med mig saker. Och det gick ju riktigt bra! Igår, t ex kunde jag inte gå med bara en krycka. Men idag går det.. framsteg!

Doktorn var in alldeles ensam i morse. Jag passade på att fråga om allting, till slut märkte jag att han blev lite stressad och tog ett snabbt "Hej!". Men jag fick svar på allting.

Jag fick se röntgenbilderna. Protesen ser större ut än jag tänkte mig, men det är för att röntgenbilderna avbildar en planyta av hela grejen. Den är egentligen inte stor. Doktorn trodde inte att den skulle avge signal i säkerhetskontroller ens, åtminstone inte här, möjligtvis i USA där de har känsligare apparater.

Jag frågade hur man kan hitta en bild på min protes på Internet, och han skrev upp några tips.

Att benet känns längre beror på att det innan var ½ cm kortare.

http://www.activejoints.com/resurfacing.html
Här kan man se hur min protes ser ut.

Jag har fått en ny rumskamrat. det är Vanja. Hon ska opereras för 4:de gången (om jag förstod henne rätt, hon pratar bara finska.)

14.30

Timmarna går lite långsamt idag. Jag väntar bara på att det ska bli tid för mig att få fara hem.

Sköterskan har varit in med alla papper. Det är en hel pärm full med olika intyg, recept mm. Det kommer att bli en tjock pärm med alla Orton-papper hemma!

Vilken vacker solnedgång över Orton det är i kväll! Himlen har blivit klarbå med små rosa molntussar. Solen hänger just nu (15.35) röd i grantopparna. Lite blåsigt är det. Det verkar lovande inför flygturen.

Jag har bytt om till mina egna kläder. Vanja hjälpte mig med högra sockan.

På återseende, Orton!

Sista dagen på Orton

Natten har som vanligt haft alltför många timmar, men nu är den i alla fall genomliden. Varje natt har jag vaknat vid 2-tiden med värk i ryggen och lite i benet. Då har jag kallat på vår underbara nattsköterska Susanna, som kommit ilande med en spruta som gjort att all smärta försvunnit och jag har somnat in på nytt.

I natt tänkte jag att jag skulle skippa sprutan, för nästa natt kommer ingen Susanna. Men som vanligt vaknade jag vid 2-tiden av den molande värken, och tänkte "Va fan! Varför skulle jag inte ta en spruta i stället för att ligga här och plågas!"
Så jag ringde på nattsköterskan. Susanna har ledig vecka, så det var en helt ny människa i natt. Jag frågade efter min spruta, antagligen för mångordigt, jag borde nog bara ha sagt spruta! - för hon kom tillbaka med Voltaren 5 mg skramlandes i en medicinkopp. Dessutom hade hon med en påse isgel, som hon byngslade in under mitt varma sköna täcke. Iskallt! Och Voltaren 5 mg vet jag ju att jag lika gärna kunde ta en sockerbit.

Hade det varit en annan patient t ex min "sambo" Satu, hade hon ju fått bakläxa, men jag är lite gammaldags och vill inte vara en besvärlig patient, så jag fann mig i behandligen. Och till slut somnade jag med isgelen på benet. När jag vaknade en timme senare var jag iskall!

Ronden har varit, så nu ska bara alla papper göras i ordning till hemfärden i kväll. De kommer att skicka remiss angående min hjärtflutter till ÅHS. Ska bli spännande att se vilken läkare jag kommer till. Jag hoppas lite på att det blir Anna Sällström.

Men nu hoppas jag bara på att dagen ska gå fort!

Femte dagen efter operationen

Vardag igen. Helgerna blir lite tråkiga, om man inte får besök då, förståss, som jag hade på lördagen!
I dag var det ny morgonpersonal, en ung tjej som inte kunde ett ord svenska. Hon kommunicerade med mig genom att böja sig fram mot mig, höja rösten och artikulera övertydligt:  Haluatteko käydä suihkussa? (= Vill  ni duscha?).
Bara på pin kiv började jag prata finska så mycket jag kunde, så min sänggranne tittade förvånat på mig. Hon hade nog inte hört mig prata så mycket finska innan.
Sen började sköterskan utrusta sig med stövlar, förkläde och handskar. Jag anande ugglor i mossen.
- Minulla on tapana pestä itse! (Jag brukar tvätta mig själv!)
Men det hörde hon inte, tydligen, för hon tvättade och skrubbade varje millimeter av min lekamen, så nu är jag verkligen ren.

Fjärde dagen

Det händer inte så mycket värt att berätta på söndagarna här på Orton. Sova, äta, toabesök, äta igen...
I dag har jag intagit mina måltider i sällskapsrummet tillsammans med Chrisse från Saltvik och en universitetslektor och författare som heter Kristina Björklund från Helsingfors. Det var den damen vi pratade med i går när Johan, Bror och Gullan var här. Jag googlade lite på henne och upptäckte att hon hade skrivit flera böcker, bl a en som heter Älskade blåa öga.
Det är mycket trevligare att sitta där ute i stället för att balansera på sängkanten och spilla på täcket. Det serverades korvsoppa och lättfil till söndagsmiddag. Hmmm...

Kryckgången funkar bättre och bättre. Jag kom på att jag kunde ha tränat lite mer i helgen. Det jag gjort är att jag böjt benet fram och tillbaka några gåger då och då. Det går ganska bra. Något som inte går bra är att föra det från sida till sida. Det funkar inte alls!
I morgon är fysioterapeuten här igen...