Jordbrukets nackdelar

Vi har en bit land, det kan vara ett skogsområde, en prärie eller en våtmark. Området täcks av en mångfald av växter som samverkar med bakterier, svampar  och alla djur, från insekter till däggdjur. Växterna är producenter som omvandlar solljuset till näring och skapar den syrerika atmosfären så att alla kan andas. Växterna skapar också matjorden som alla andra är beroende av. Detta är en perenn polykultur. Perenn betyder att växterna lever många år. De bildar långa rotsystem som binder jorden och bildar kol i sina cellulosakroppar. Polykultur betyder att det är många olika arter, både djur och växter, som samverkar och konkurrerar och fyller en nich med en nödvändig funktion.
Perenna polykilturer är naturens metod att skydda och bilda matjord.

Sen kommer människan och vill odla. Människan tar denna bit land och tar bort allt levande ända ner till bakterierna. Hon planterar sedan en enda gröda: säd, ris, vete eller soja. Djuren dödas eftersom de inte har någonstans att ta vägen. Jordbruket bygger på ettåriga monogrödor som är raka motsatsen till perenna polykulturer. Jordbruket förstör matjordslagret. Försämringen av jorden är den oundvikliga skada jordbruket gör på miljön.

År 1491 fanns det 60 - 100 miljoner bisonoxar i USA. Nu finns det 350 000.
Det fanns 1 miljon vargar. Nu finns det bara 10 000 kvar.
Det fanns fågelarter som inte ens hann få ett namn (förutom hos indianerna som säkert kallade dem för något).
Av den nordamerikanska prärien återstår nu bara 2% av dess ursprungliga yta, och matjordslagret, som en gång var fyra meter djupt kan nu mätas i centimeter.

Då frågar man sig oroligt: vad händer om vi skall förlja Save the planets ideologi och odla mat till hela jordens befolkning. Hur länge överlever vi då? Hur länge överlever jorden?

Källa: Vegomyten av Lierre Keith