Det började en ny serie på Tv igår - Värsta bilföraren. Man tävlar alltså om vem som kör bil sämst. Jag litar inte riktigt på sådana program, jag tror det är ganska mycket teater, annars blir det ju inget roligt program.
Själv anser jag mig nog som ganska god bilförare. Man har väl blivit lite fegare med åren, t ex fickparkerar jag inte i rusningstrafik nuförtiden, och jag brukar inte backa in i parkeringsfickor.
När jag var nybliven chaufför räddes jag inte någonting. Jag minns en eftermiddag på 70-talet när jag kom på Torgatan, som då var dubbelriktad. Jag skulle parkera, och utanför Iva hittade jag en tom lucka. Jag siktade in mig, och påbörjade parkeringen mellan en Folkvagnsbubbla och en annan bil, som jag inte minns märket på. Tyvärr tog jag svängen lite för snävt, för jag hörde hur det skrapade i hela vägen längs sidan när jag svängde in. Jag hörde hur det skrapade i, men jag tyckte inte jag kunde stanna och börja backa, det var rusningstrafik och en lång bilkö bakom mig. Jag parkerade färdigt och steg ur för att kolla skadorna.
Hela sidan på Folkan var tillbucklad och kofångaren var böjd och pekade fram (de gamla Folkorna hade ju kofångare som satt löst med konsoler fram). Det var också en skråma längs hela sidan.
Jag förstod ju att jag inte hade åstadkommit hela förödelsen, men den utböjda kofångaren och skråman var het säkert mitt verk.
Jag tittade mig generat omkring för att se om någon hade uppmärksammat min "eleganta" parkering, men alla hade bråttom och ingen tog notis om mig.
Jag ställde mig lite nonchalant lutad mot bilen för att invänta Folka-ägaren. Jag ville ju stå för det jag gjort.
Så småningom kom det ut två killar från Iva, de var båda i min ålder.
- Är det er bil? frågade jag.
- Nä, det är farsans, den ska på verkstad i morgon, den har nämligen blivit påkörd för ett tag sedan! (Därav bucklorna längs hela sidan!)
Killarna tog det hela med ro. Kompisen kom med ett bra förslag:
- Vi böjer ut den andra sidan på kofångaren också så ser det symmetriskt ut!
Sedan for vi till försäkringsbolaget och inspektör Karlsson kom ut och besiktigade skadorna. Eftersom en stor del av plåtarna jag hade repat redan skulle bytas och var påförda någon annan olycklig, hamnade jag på att betala bara halva kofångaren. Den kostade 350 mk, men det var mycket pengar på den tiden, studerande som man var.
Min bil (min pojkväns) fick inga nämnvärda skador.
Jag tror att den händelsen har gjort att jag har ett visst motstånd mot aatt fickparkera även idag...
3 kommentarer:
Kärringar vid ratten! I Kongsvinger satte Ms Haddock sig i Landcruisern och skulle backa ut från en parkeringsficka. Samtidiga satte Ms Nordman sig i sin bil i parkeringsfickan mitt emot. Bägge backade ut samtidigt. Ridå!
En tioårig eskimåpojke satt på en bänk och skrattade åt eländet så han måste lägga sig på bänken och vila efteråt.
Nå, inte har det att göra med kön. Jag har för mig att enligt olycksstatistiken är det män som står för de flesta olyckorna - fast jag har ingen sidhänvisning...
Fru Haddock hade otur bara, vad skulle den där bilen ut just då för!
Jag har gjort precis likadant!
Calle hade inte fått körkort ännu och jag skulle hämta honom med min "staräggsfärgade" bubbla från Samgångs köttbutik på Storagatan där han jobbade. Jag svängde in lite för "snött" framför bilen som stod där och skrapade i så jag hörde det.Jag väntade också tills ägaren kom, som var en kvinna men hon tyckte inte att det behövde göras någon anmälan & glad var jag, men genant var det! Och kanske blev jag lite försiktigare efter det.
Skicka en kommentar