Chauffösen

Jag kom på en annan bilhistoria som jag måste få berätta...

För några år sedan, när vi planerade att bygga nya skolan, skulle vi åka till Stockholm på studiebesök. Vi skulle åka till Älvsjö på Skolforum, den stora läromedelsmässan, och sedan skulle vi åka vidare till Värmdö för att titta på bibliotek. Det var biblioteket som ordnade resan. De skulle hyra en minibuss från RBS biluthyrning. Vi var 7-8 personer som skulle med, så vem som helt kunde köra, man behövde inget busskort.
Jag pratade med bibliotekarien.
- Vi måste försöka få en karl med oss som chaufför, sa hon. Kan du inte fråga din kollega om han kommer med?
Och sådana uttalanden retar mig av någon anledning. Vaddå, karl? Vi har väl alla körkort, eller hur?
Men ibland ångrar man sig att man inte håller sin stora trut. Jag sade just så till bibliotekarien:
- Vaddå, karl? Vi har väl alla körkort?
- Ja, kör du då? kom det snabba svaret.

Och då hade jag ju redan sagt så mycket så jag inte kunde backa ur, så mitt i allt hade jag lovat att vara chufför kors och tvärs genom Stockholm, i en obekant hyrbil från RBS och med åtta andra personer med i bilen.
När jag stod där på biblioteket verkade jag självsäker och världsvan, men när jag kom hem kom ångesten: Jisses! Vad hade jag lovat!!??
Johan lugnade mig.
- Till Mässan hittar du ju, och sen är det bara att åka via Slussen ut på Värmdövägen. Lätt som en plätt!
Ska han säga som är uppfödd i Stockholm!
Och Slussen! Blotta namnet ger mig kalla kårar utefter ryggen...där kan man köra vilse och aldrig hitta ut igen!

Dagen för avresan närmade sig och jag läste desperat kartor för att memorera de lättaste vägarna från Skärholmen, där vi skulle övernatta på hotell och ut till Värmdö. Lättaste vägen verkade vara via Globen, då slapp jag Slussen åtminstone!

Dagen innan avresan hämtade jag bilen, och så bar det iväg med morgonfärjan.
Det visade sig att vi faktiskt hade en man från bibliotelsnämnden med oss, men han kunde absolut inte tänka sig att köra.
En av kollegerna agerade kartläsare i passagerarsätet bredvid mig.

På kvällen i Stockholm var vi på Stadsteatern och såg Kalevala, en fantastisk föreställning. Vi åkte tunnelbana in, och hem tog vi taxi. Jag konsulterade den trevliga taxichaufföern om hur jag skulle ta mig ut till Värmdö följande dag. Han var ytterligt hjälpsam, han ritade kartor, och till slut fick jag hans telefonnummer så jag kunde ringa och beställa honom som exkort genom staden.

Nå, jag behövde inte anlita honom, allting gick bra.

På något av biblioteken blev vi hjärtligt välkomnade av en i personalen.
- Och det här är chauffören, förstår jag, sade hon när hon hälsade på vår manlige resedeltagare.
Det är inte bara på den här sidan Ålands hav man har fördomar...


Det här biblioteket besökte vi, bl a, Runda huset i Gustavsberg.