Seidi och Mattematte på promenad

Nu när vännen Seidi är här är det tvunget att gå ut på promenad både bitti och sent i ur och skur... ja, skur har det väl inte varit, däremot uppemot - 20 grader, snålblåst och snöyra.

Men i går var det trots kylan ett härligt väder. Så härligt att vi nästan var för frimodiga och hamnade på en riktigt strapatsrik runda.
Seidi fick vara okopplad, jag tänkte att hon inte går så långt utanför vägen när snön är lika djup som hon är hög. Trots det tog hon två rundor i skogen när rådjurslukten blev för stark.

Jag hade en visselpipa med och visslade som en galning, men hon har en speciell förmåga att slå dövörat till när det behövs. Och efter en stund kom hon ändå tillbaka, häschande och flåsande, det var nog jobbigt att ta sig fram i den djupa snön.

Vi gick till Klingbergs stranden, som ligger snett mitt emot vårt hus, ca ½ sjömil bort (knappt 1 km) skulle jag tro.

Då såg huset så nära ut, så jag bestämde att vi skulle ta oss hem över isen.

Det var nog inte riktigt välbetänkt beslut. Snön gick upp till knäna på mig, och Seidi-stackarn vadade i snö ända upp till halsen. Dessutom blev det dubbla lager snö, med hårdare snö under, som inte bar riktigt, så man klafsade igenom, och närmast isen var det vatten.

Vi var helt slut när vi äntligen kom hem efter åtskilliga vilopauser. T o m Seidi fick tillräckligt med motion den dagen...

På eftermiddagen var vi till Isabel och hade datakurs. Seidi var så trött så hon knappt orkade snusa efter kattorna.